Ibland har vi tankar, planer eller önskningar om att förändra något i våra liv. En känsla av att livet skulle vara roligare, mindre jobbigt, fungera bättre och vara mer givande om vi levde på ett annat sätt. Ibland tror vi att det är andra som bör ändra sina beteenden för att passa oss själva, men vi får ofta lära oss den hårda vägen att den enda vi kan ändra på är oss själva.
Hur kommer det sig att vi ändå kör på i samma hjulspår, följer samma väg och läser samma kapitel om och om igen?
Varför är det så svårt att förändra beteenden, till och med när vi inte ens gillar hur det får oss att må?
Inre hinder
Egot – Jag vill inte
Varför vill vi inte? Finns det inte tillräcklig motivation till att ta sig till målet, eller är det bara inte värt ansträngningen? Att vilja förändra sitt beteende är essentiellt för att det ska lyckas.
När motivationen att förändra beteenden har sin grund i vår egen vilja har vi lättare att hantera motgångar vi stöter på längs vägen och kan snabbare fortsätta mot vårt utsatta mål. Det är i stort sett omöjligt att förändra ett beteende om vi inte själva väljer det.
Fråga dig själv om/varför förändringen är viktig för dig? För vems skull gör du förändringen? Hur tror du att ditt liv kommer att se ut om 1, 5 eller 10 år om du gör förändringen?
Jag kan inte
Varför kan vi inte? Ibland saknar vi färdigheterna vi behöver för att göra en beteendeförändring. Om så är fallet finns det några frågor vi kan tänka på.
- Behöver vi lära oss något nytt för att genomföra förändringen?
- Kan vi lära oss det på egen hand eller behöver vi söka hjälp och stöd?
- Behövs mer kunskap; en kurs, läsa en bok, googla eller be en bekant om vägledning?
Tvivlar på den egna förmågan – Jag klarar det inte
Ibland har vi de kunskaper som behövs men vi tror ändå att vi inte kan. Bristande tilltro till den egna förmågan (låg självkänsla) gör ibland att vi tvekar. Det är lätt att uppfatta osäkerheten som ett bevis på att det inte kommer att gå. Vår tankeförmåga är ett fantastiskt hjälpmedel i många lägen men ibland blir vi vilseledda. Det är lätt att uppfatta tankar som sanningar. Och hjärnan har en fantastisk förmåga att övertala oss att inte avvika från gamla ”säkra” mönster för det skulle ju ta energi och det är ju ”farligt”.
Kanske tänker vi tankar såsom ”Det är ingen idé” eller ”Jag kan lika gärna ge upp” men det är bara vår hjärna som är skapt för att ta så lite energi som möjligt och därför följa gamla mönster för vem vet när vi får energi (mat) nästa gång (reptilhjärnan)?
Att tvivla ger ofta minskad uthållighet vid motgångar och återfall, och att förändra våra beteenden kräver uthållighet. Om vi istället ser på tankar som hypoteser och hypoteser är till för att prövas, så kan vi få två möjliga utfall om vi försöker;
- 50% Jag klarar det
- 50% Jag klarar det inte
Vilket utfall det blir får vi reda på först när vi har provat.
Kan vi ta ett steg mot beteendemålet fast vi inte vet vad resultatet blir?
Osäkerhet – Jag vågar inte eller ”hell YES attityd!”
Att genomföra en förändring innebär att ta steg från det som är bekant och förutsägbart till något som är främmande och osäkert. En del människor tycker att det är spännande att inte veta vad som väntar och blir nyfikna och får energi av att ta ett steg till. Andra upplever osäkerheten som en indikation på en eventuell fara vilket triggar igång alarmsystemet för besvärande upplevelser (reptilhjärnan). Det yttrar sig som katastroftankar, rädsla, ångest och vaksamhet. Båda reaktionerna är naturliga.
Den senare kan dock bli problematisk om obehaget leder till att vi ifrågasätter huruvida det här med förändring verkligen är en bra idé och då stannar upp eller backar. ”Kanske är det trots allt bäst att göra som jag alltid har gjort?”
Om vi verkligen vill genomföra en förändring behöver vi göra plats för upplevelserna som kommer med osäkerheten om vad som väntar, när vi kliver ut på främmande mark. Kanske kan vi, om vi upplever det där obehaget, stanna upp och påminna oss själva om varför det är viktigt att genomföra den här förändringen? Kan vi lära oss något av personerna vi har omkring oss? Kanske är vår kollega, partner, syster eller kompis en sån som blir nyfiken där vi blir rädda, och ser spänning och möjligheter där vi ser fara?
Skulle du, nästa gång du står ansikte-mot-ansikte med det osäkra, kunna testa att bredda ditt perspektiv och undersöka om det finns något i situationen som du tycker är spännande? Något du blir nyfiken på? Något som engagerar och lockar dig att ta ett steg till för att få veta lite mer? Ta ett par djupa andetag, det underlättar för dig att vara närvarande och agera målriktat utifrån vad du har omkring dig, snarare än utifrån obehaget du upplever.
Yttre hinder
När det uppstår yttre hinder är problemlösning det effektivaste sättet att hitta en genomförbar väg.
- Definiera problemet. Vad är det som hindrar dig? (t ex tidsbrist, andra planer/åtaganden)
- När blir det problematiskt? (alltid, i vissa situationer/vissa gånger – vad utmärker dessa gånger?)
- Hur agerar du då?
- Gör en lista med möjliga lösningar på problemet. Försök att inte värdera idéerna just nu, alla idéer är välkomna!
- Värdera dina idéer utifrån dess potential att lösa problemet.
- Välj den idé som du tycker verkar mest lovande.
- Prova!
- Utvärdera. Är problemet fortfarande ett hinder för att genomföra beteendeförändringen? Om nej; Bra! Om ja; gå tillbaka till punkt 4 och testa nästa idé på listan.
